Ted

Ingen sommar utan Ted, är en säjning värdig Julle i Bobby.
Får nog ringa Julle, för inte fasen är det sommar!
Hur som helst, lite Ted blir det iaf.

Återkören Gospelsken, som jag har äran att spela med rätt regelbundet, ska framföra tre konserter i helgen.
Temat? Ted Gärdestad.
Vad jag inte räknat med var att jag hade så svårt att connecta med en hel del av låtarna.
Har knappt hört flera av dem, fast de har sina poänger, alla låtar om sol, och märkliga franska referenser.

Spelar dessutom på eltrummor den här gången, framför allt eftersom konsertlokalen är Västerledskyrkan.
Akustik=värdelös.
Därför orange 2box-trummor. Funkar dock, enligt de som lyssnar.

Samtidigt som man ska ladda för konserter rullar livet på, det är nog därför som man samtidigt blir förkyld.

Meh.

Farmor

Bara för det tänker jag blogga lite.

I avsaknad av en hel del andra familjemedlemmar har jag en alldeles egen farmor.
Japp, hon är MIN farmor, och ingen annans!
Eller, jo, lite kanske, fast egentligen mycket. Svårt att förklara.

Vem är denna då denna Farmor? Jo, hon heter Ulla-Britta (hej dubbelnamnsfamiljen!), är pigga 92 år, och bor i Linköping.
Hon är rätt cool, faktiskt, om än något dement.

Anyway, hon har bestämt sig för att flytta, efter ungefär fyrahundra år i samma opraktiska radhus med fantastiskt läge. Tre våningar, en toa, som såklart ligger på översta planet, och farmor har bytt höftled, och borde nog göra det igen.
Billigt boende? Hell yeah, har man bott i samma bostadsrätt i drygt 40 år så har man eventuellt inga lån.

Dock, det är väldigt jobbigt att flytta. Och det är vad JAG tycker!
ÄR man 90+ och har överlevt två äkta makar och sin ende son, och dessutom bott i samma hus i 40 år, då har man lite smågrejer i hörnen! Skitjävla-apmycket smågrejer!
Tur då att hon har barnbarn i närheten. Bara 24 mil eller så.

Ny servicelägenhet, superfin, alla rätt, liksom.
Dags då att titta igenom lite hos vad hon inte behöver med sig i flytten.
Typ, allt, alltså. Dukar, en meter i höjd, från början av 1900-talet, och framåt, självklart manglat till stenhård perfektion, porslin, porslin och faktiskt, porslin. Det mesta handmålat, såklart.
Vi fick med en baklucka fylld med allsköns kul. Och mangeln! Hurra!

Hur som helst, så här på lördagskvällen, hemkomna igen, efter ett och ett halvt dygn med farmor, är man lite mör. Somnade till och med i bilen på vägen hem. Dumt nog körde jag.
Tur att Elin håller koll på mig...